Thanks for the memories
På något konstigt sätt är det här min pepplåt just nu. Förstår inte varför för texten passar inte in på mig eller mitt humör men de senaste dagarna är det den enda låten som spelas. Och när jag inte lyssnar på den sjunger jag den. Samtidigt som jag sprattlar och flinar fånigt. Så klart.
Kommentarer
Trackback