Johanna

Jag har fortfarande träningsvärk i min rygg (??) efter innebandyn i lördags. Men det var så jävla värt det. Har verkligen saknat att spela och mina skills var inte heeeelt borta även om de inte är så som de en gång var. Efter träningen var det bara att vandra hem till Louise i snöyran, dö lite, duscha och sen dra iväg till Björkestahallen där jag inte varit sen jag gav upp bandyn. Åh it brought me back..

Lowlow fyllde år också så vi firade henne och jag gjorde min debut på CP. Inte så farligt som jag trodde och hört det skulle vara. Tog till och med bussen hem vid halv två! Stolt tjej. Synd bara att jag glömt nycklarna, ingen var hemma och jag hade inga batterier på telefonen. Men på något jävla vänster lyckades jag få tag i taxi så allt löste sig.

Synd också att jag tror jag börjar bli sjuk.. Inte kul. Jag har inte tid med att vara sjuk! Trots att det är lov har jag ett ganska fullspäckat schema. Aja, det är väl bara att sätta igång och hoppas på det bästa.

Efter en hård helg med alldeles för lite sömn tyckte jag att det var bäst jag jag tog igen den idag. Sagt och gjort, idag har det varit jag och sängen. Trodde jag skulle kunna ligga och sova, plugga lite lite så jag inte får allt för mycket skuldkänslor, och sen ligga och titta på film tills jag somnar igen. Den drömmen förstördes av två saker.

1. Internet, tv och telefon slutar fungera - visar sig att comhem hade någon underhållsskit att uppdatera eller som gick i krasch eller jag vettefan. Resultat: Ingen film för mig inte.
2. Jag lämnar min bästa vän i två minuter för att gå på toa. När jag kommer tillbaka har Mathias vanhärat henne genom att ställa upp min stol mitt på sängen, lägga min dator under den upp och ner, lagt några kuddar på stolen och på dom - en Toblerone. Hans försvar: Det är Toblerones kungastol.

Som tur är fungerar allt igen. Tv, internet, telefon och säng är tillbaka i sina ursprungliga skick och som pricken över i:t fick jag en Toblerone. Skönt.

Nu sitter jag här hemma hos Angus, alldeles själv. Hon är nämligen i skolan och inte jag. Hade en lektion som vi ändå bara skulle plugga till provet så.. nej. Det sura är att bussen inte går förrän halv tre?! Viksberg alltså.. Men jag gör det bästa av situationen och väntar på att nya avsnittet av how i met your mother ska bli klart. Då är det jag och Barney i 20 minuter.

Ikväll bär det troligen av till heron, beror på hur vi känner senare. Sponanitet är grejen.

Äckelmode hela dagen. Verkligen.
Sängen, speciellt min mjuka kudde, har varit min bästa vän hela dagen och vi har bara myst och kommit fram till några riktigt bra saker må jag säga. Min kudde kan vara riktigt vis ibland.

Imorgon är det åter till verkligheten. Bokstavligt talat. Min familj är inte längre. Sannas pappa kom hem tidigare än planerat så nu är det inge mer kollektivliv. Lite trist. Jag gillade min familj. Så imorgon blir det istället till att träffa Angelica för en kväll på stan, vårt jullovs liv kommer tillbaka och det gillar jag skarpt! Ja, det är väl så det är med livet. Jag tror att det var Jesus som sa (något dom sa på tv en gång); När Gud stänger en dörr öppnar han samtidigt ett fönster.

Eller nått sånt