Björn har blå, jag fick svarta

Jag fick svarta sockiplast i julklapp av mamma. Varje gång jag ser på dom kommer Björn Rosenströms låt upp i mitt huvud och jag brister ut i den ljuvliga hyllningssången. Tror det kommer hålla i sig ett bra tag framöver.

jag öppnar påsen som är den snyggaste i världen,
ja, det är den.
Men jag plockar upp nånting som är ännu snyggare,
alla tappar andan och jag älskar det jag ser.
Ett par splitter nya svarta glänsande sockiplast.
Tack mamma!

Jag kan springa framåt. (framåt)
Jag kan springa bakåt. (bakåt)
Jag kan hoppa höjdhopp (höjdhopp)
i mina svarta sockiplast. (sockiplast, sockiplast)
Jag kan ta mej över bockar (bockar)
i mina plastiga sockar. (sockar)
Jag kan skjuta hårt och vasst i mina svarta sockiplast.

Idag åkte jag pulka på en sopsäck. Det gick jättesnabbt

Varför är vissa människor så jävla fulla av skit? Ljuger tills näsan blir blå och det läskiga är att vissa är så jävla bra på det att man inte längre vet vart lögnen tar slut. Vissa är till och med så bra på det att dom tror sig själva. Det värsta med dom lögnarna är att det är dom jag tror och lyssnar på. Det slutar alltid, alltid, med att jag tror på dom, just för dom är så jävla bra på att ljuga så dom lyckas övertyga mig. Och jag vill tro att jag inte är så jävla lättlurad, men jag har tydligen fel. Tydligen, är jag jävligt lättlurad. Och det kommer hela tiden tillbaka för att bita mig i röven senare.

Det som gör mig mest frustrerad är att det händer samma jävla visa om och om igen. Man ljuger för mig, och jag tror dom. Dom ljuger, jag suger in det som en svamp. Sen sitter jag här, arg och frustrerad över att jag inte lärt mig en läxa från den förra idiotlögnaren. Och så undrar folk varför jag har svårt att lita på någon. Hur kan resultatet bli annat när folk väljer att ljuga en upp i ansiktet hela tiden? Hur kan man i dagens samhälle såla ut lögnarna från dom som talar sanning? Sanningen svider faktiskt inte så jävla mycket som folk får det att verka! Jag röstar för sanningen i alla väder, varje tid på dygnet. På så stt slipper man alla äckliga jävla månniskor världen faktiskt lyckats producera.

Ajustde, god jul på er.

Life is gonna be a big great adventure

Efter några timmars barnvakt åker jag hem kär. Min lilla förälskelse har väldigt bra kontakt med sin unga sida, väldigt bra hand med barn och man i alla fall alltid kul med honom. Dock är det Peter Pan och är en liten pojke som aldrig vill bli stor, inte tar någonting seriöst och man skulle aldrig kunna ha en riktig konversation. MEN, han är ett sånt jävla charmtroll att jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag var liten var jag kär i honom. Jag förstår mig.


Harry's

Igår invigde vi skolavslutningen med dunder och brak. Vi startade hemma hos Hiwa tillsammans med en jävla massa människor. Vi körde igång "wooo-girlsen" och många hemligheter smög sig fram. Mot 11 snåret drog vi mot Harry's och jag och Anna var på jäääävligt bra humör. Vi var glada över att vi hade platta skor, att vi har lov, att vi hade kul och är på väg att ha ännu mer kul. Ja, det är för att nämna några saker vi skrattade åt. För skrattade, det gjorde vi minsann.

Väl på Harry's blev det dans, dans, dans. Träffade en massa människor jag känner (jag liksom? I Eskilstuna?) Eller så är det bara min inbillning och jag träffade samma människor om och om igen och det kändes som nya hela tiden.. Det var grymt roligt och jag fick somna bredvid en jävligt kall brud. Eller så var hon bara jävligt cool. Inte som det torra vinet!

What goes around, comes around

Så här på en söndagseftermiddag sitter jag och undrar lite filosofiskt, är det fysiskt möjligt att vara mer sliten och förstörd än vad jag är just nu? I don't think so..

Gårdagen var.. jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord men det var ganska kul. Och pinsam. Och smärtsam.. hahaha. Idag ska i alla fall Angelica komma hit efter sitt jobb och Mathilda kanske kommer. Hoppas, det skulle vara riktigt mysigt. Då blir det till att prata om livets alla problem. Trots att jag inte har så många problem uppe vid ytan, så att säga, händer det FÖR MYCKET pinsamheter i mitt liv för att det ska kunna vara acceptabelt. Jag förstår inte vad jag gör för fel?

Ganska skönt ändå att veta att det finns folk därute som tänker på mig. Fast jag lider med dom för det stannar vid tankar..


Un, deux, trois, quatre, cinq

Jag känner mig redo för en förändring. Det kan vara allt från att få ett jobb(Snäääääälla tomten?), flytta iväg, börja plugga någonstans s¨jag kan få lite koll på min framtid. På tal om det har jag lite små panik. Jag vet att Erik menar väl men han skrämmer upp mig så jävla mycket och få mig att vela. Här trodde jag att jag hade siktet inställt på malmö men nej. Efter ett samtal med Eriko känns det inte lika självklart längre. Så det blir återigen ett samtal med syon. Hon måste snart tycka jag är störd i huvudet.

Men för att knuta ihop påsen; Jag vill ha en förändring och det spelar ingen roll om den är liten eller stor. Bara det händer NÅTT! Sen vill jag också säga att jag vill leka med Anna. Bara hon och jag. Like the good old days. Saknar att ligga under stjärnorna och veta att hon ligger där bredvid.

One day I will get revenge

Nej men det var ju mycket man fick gjort idag på psykologiuppsatsen som ska in imorgon. Tur att jag skippar luciafucket så kan jag göra det sista. Den suger och är sämst så jag kan nog kyssa mvget adjö. Sjuk jävla uppgift som jag bara har ordbajsat på och flummat runt i. Bokstavligen.

Jag tog svinissprutan idag också. Var jävligt nervös för jag överdriver alltid allt så jag såg bara skräcksenarion framför mig. Men.. ja.. den är tagen nu i alla fall och alla där fick sig ett gott skratt. Kul att jag kan stå för underhållningen..


Hej, det är jag som är bruden med sämsta självdiciplinen!

Jag älskar Night of the Hunter. Riktigt min musik som jag kan lyssna på och tagga till.
Jag önskar att jag hade lite bättre motivation till mitt psykologiarbete och mitt projektarbete. Men det har jag inte. Men jag önskar. (in your face Anki, se jag fick till 2 meningar som börjar på "men"!) Motivationen jag hade i måndags har börjat försvinna lite så jag måste göra något åt saken. Ska bli roligt att se vad jag tar mig till.

Det känns som att överallt jag kollar, hör och är finns det alltid någon som klagar över ensamhet. Vad är det för fel med att vara ensam? Jag gillar det. Kanske inte i flera dagar i sträck men så här efter skolan. Jag skulle ta livet av mig om jag inte fick lite Johanna-time med mig själv. Jag hinner annars inte med att höra vad jag själv tycker och tänker om jag ständigt är bland människor. De flesta har säkert haft svenska nationella nu på hösten och jag säger som bruden i en av texterna: "I grund och botten är man alltid ensam med sig själv och sina tankar". Fan, det är dig själv du kommer leva med resten av livet så du kanske ska lära dig att vara ensam med dig själv så du pallar? You have to love yourself to be able to love someone else är något jag hört någonstans förut och det är ta mig fan bland det klockaste jag hört.

Men det här är till alla som klagar över att vara själva och inte pallar trycket.
Ni som gör det: good job!


I fuck you like a devil

Okej mitt streek från igår har inte hållt i sig men dagen har inte varit såååå jävla hemsk. Eller va fan säger jag? Johanna kom tillbaka idag så jag skulle i princip få ig på ett prov och ta det med ett leende. Eller... nja.. Lycklig blev jag i alla fall.

Har bara en jävla massa måsten som jag egentligen inte pallar. Allt sånt skulle kommit till mig igår när jag var full av power. Har lite power idag ändå för det nya labumet har släppts! Suttit och lyssnat lite på den men inte tillräckligt för att ge någon respons. Fast Kings & Queens älskar jag. Och Escape.

Annat lite positivt är att nu när jag bytt livsplan är det i princip helt garanterat att jag kommer in på mina program så de tär en lättnad. Fast typisk min otur att bli total ägd och skolan höjer intagnigspoängen med 9 poäng. På tal om högskola måste jag anmäla mig på massa studentlägenhetersajter. Kan jag väl göra i tjugo minuter till? Leka lite till innan allvaret slår ner över mig så som taket gjorde för Hanna igår.

Det måste vända någon gång

Idag har jag haft en jävligt bra dag. Trots att det är måndag.

Livet leker och jag känner mig ganska nöjd med allting. Till och med alla pinsamma saker jag gjort på senaste tid känns inte lika pinsamt eller hemskt. Jag känner mig ganska nöjd med mina betyg och känner att livet kan funka ganska bra, dock kan jag bli total ägd pga av meritpoäng. Hoppas inte, men skulle jag få det beskedet idag att jag skulle bli total ägd skulle jag rycka på axlarna och säga "happ". Riktigt så bra är livet idag.

Dagen nådde sin climax (som vi alltid skrev om in our English Book reports) när Anna ger mig 30 seconds to Mars biljetten så jag får hålla den i handen. Som alltid ,när jag tänker på att jag ska få se dom live och sjunga med tillsammans med Jared Letos ljuva stämma, får jag ett fånigt lyckligt flin och när jag sitter på tåget hem kunde jag inte låta bli utan jag satt och titta på den halvvägs till Strängnäs. Call me crazy but honestly.. who cares?!

Nu blir det till att lyssna in nya albumet (countdown as I write; 1 day, 4 hours and 22 mins), få lite feeling och börja på psykologiuppsatsen. Idag känns det inte ens jobbigt!

Ja och för dom som inte fattar är det ett stort jävla plus att Jared Leto är typ ashet med assexig röst så för att jag ska börja sprida lite feeling kommer deras nya singel! Yaaaay!


Dåligt slut på bra dag

Idag fick jag sovmorgon. En riktig, ingen mygel skit som det blivit dom senaste dagarna utan en riktig riktig. Det gjorde mig glad. På grund av Anna somnade jag och vaknade jag upp med ett leende på läpparna också och världen kändes inte så jävla tung och grå idag som den gjorde igår. Sacomässan känns också ganska värd och bra och helt plötsligt tror jag att jag har bytt framtid.

Att jag sen fick träffa Sara också gjorde dagen ännu bättre och jag kom hem med ett leende på läpparna, precis så jag börjat dagen. Tyvärr försvann detta när jag öppnade ett brev från jävla äckel försäkringskassan som bestämt att dom inte alls ska höja mitt underhåll utan att dom bestämde sig för att behålla det tidigare beloppet + (!!!) att dom inte ger mig något för november månad. Kul skit liksom? Planeringen jag hade för min framtid såg direkt inte lika ljus ut utan nu blir det till att planera om. Hatar jävla skitsaker som inte gör det dom ska utan bara ljuger och håller på. (PS är det mot all förmodan någon arbetsgivare som läser min blogg är jag en väldigt positiv och glad tjej som inte alls är så aggressiv det framställs i bloggen)

Positiva är kanske att jag köpte min sista julklapp och min nyårsklänning idag för 300 spänn.
Mindre positivt att jag var på jakt efter något till helgen och INTE nyår..
Så Gud; Du kan kyssa mig i arslet för det finns inte en chans i världen att du finns med all den otur och skit jag lever med


fuckface, bloddytampong, barbra streisand

Alla sovrdomar som finns och existerar i världshistorien räcker inte till för att beskriva mina känslor just nu. Jag är, som jag tidigare nämnt, världens mest klumpigaste och oskillade pesron som någonsin existerat och gått på vår jord, och det blev ganska bekräftat idag. Hade sovmorgon, ställde trots det klockan tidigt för att plugga lite extra, vaknar till, snoozar, snoozar igen, TROR jag snoozar igen men nej! Här tryckte man visst på stoppa snoozen och vaknar tre minuter efter sista bussen gått till tåget och hej, jag missade tåget! Korkskalle 2000

I ren panik ringer jag Anna för lite moraliskt stöd och för att klaga lite. Hon håller med om att jag är korkad och klantig. Hon hjälper mig sätta ihop ett patetiskt, deseperat mail till Elisabeth där jag bokstavligt talat säger att om jag får göra det vid ett annat tillfälle skulle hon rädda mitt liv. Acctually - true story! Jag har planer på att göra mailet mer desperat om hon säger nej. Jag tänker inte låta det här sabba mitt betyg!

Nu ska jag dö ganska mycket inombords innan jag vågar kolla efter svar, innan jag bestämmer mig för att dö utombords lika mycket som jag dör inombords. Här trodde jag att psykologirpovet skulle äga mig när det visade sig bli tvärtom, att jag ägde den


Kära kvällsbok

Gud, jag höll på att skriva ett astråkigt inlägg. Undrar hur man egentligen skriver ett roligt inlägg? Ska jag skriva om den heliga kon arierna kom ridandes på för mer än 2000 år sen i indusdalen. (Arierna är nämligen ett krigsfolk) Jag skulle passa mig om jag såg dom komma... Eller skulle jag kunna skriva om det vider jag var i fredags? Inte så roligt för mig men ganska roligt för andra..

Nationella talet idag gick bättre än förväntat. Men jag kommer inte håg vad jag sa, när jag sa det eller hur jag sa det. Positivt eller negativt vet vi inte förrän jag får tillbaka resultatet. Men det var roligt för Ingela är rolig. Älskar henne. Önskar vi hade henne oftare..

Nu blir det en liten paus innan jag troligen blir tvungen att köra min första plugg-all-nighter. För att slippa bli total ägd imorgon...

Som sagt kuned jag inte skriva något roligt inlägg. Bara rolig, intern inledning.