Je veux revenir

Känslan man får när man inser att något som varit så bra är över, är inte en känsla jag gillar.
Paris har motsvarat alla mina förväntningar och mer. Solen log mot oss konstant och sällskapet var toppklass. Det finns så mycket att säga, så många känslor och intryck att beskriva men för lite tid och utrymme. Kan bara säga att sova själv inatt och vakna upp till verkligheten är inte något som lockar. Jag skulle gärna leva kvar i Paris, bland fransmännen uppe på någon takterrass runt Montmatre tillsammans med min franska familj.

Nej, jag känner hur hela jag blir deprimerad bara jag tänker på att jag är i Sverige igen. Dom har inte ens Kool, så va fan gör jag kvar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback