Johanna

Pank som en kyrkråtta men ändå lyckades jag bli jävligt full. Ett av livets alla mysterium. Efter kommit hem vinglandes runt sju-halv åtta tiden lördag morgon och med fyra timmars sömn, tyckte jag att det var bäst att stanna hemma. Såg läxhögen som låg på skivbordet och ärligt talat skrämde den mig. 

Fun fact, när jag vaknade på lördagen hade jag ingen ångest. När jag vaknade idag, hade jag ångest. Det heter verkligen söndagsångest för en anledning.

Kaptens logg, 3.01.2010.
Dag 3 hos Sanna.

Vi har levt ett litet kollektiv dom senaste dagarna och mer kommer det bli nästa vecka. Jag älskar det och längtar och jag har hittar min soulmate när det gäller tv-serier. Nu: skitsnack och religion innan So you think you can dance.

Jag sa i början av förra året hur mycket det skulle suga och ärligt talat var det året ingen höjdare, även fast jag hade kul. Det här året är bara inne på sin första månad och redan äger den ut förra året rejält. Idag bokade nämligen mamma och Erik en resa för oss 7, dvs säga vår familj + eriks familj, till södra Egypten. Helt underbart, har inte varit på någon sån här semester sen jag gick i 6an? Och det bästa är att jag kommer hem lagomt till juldagen och nyår. För en gångs skull är det jag som är brun i ett hav av bleka Sverige människor. När hände det senast liksom?

Ställde kl på halv tolv, tyckte jag behövde vända om mina sovvanor innan skolan på torsdag (!!!). KLev upp kvart över 1.

Jag har ett jävligt soft liv just nu. Jag gillar det, det gillar mig, everybody wins. Mamma berättade att hon var lite avundsjuk över att hon inte var 18, kunde festa varje helg, säga att hon ska sova hemma men sen inte komma hem förrän morgontimmarna. När hon sa det kändes det som om mitt liv var ganska roligt. Stört och en massa andra ord jag inte kan nämna här, men roligt.

Ikväll bär det av igen. Vi måste byta ställe har jag och angelica kommit överens om och Moder Fortuna ler mot oss för ikväll är det en massa folk på the strip. Så även denna kväll, en tisdag, får mamma se oss bege oss av mot bussen med avundsjukan bubblande inom sig. (haha okej lite överdrivarn på hög nivå där men det lät så roligt dramatiskt att jag var tvungen) 

Efter några timmars barnvakt åker jag hem kär. Min lilla förälskelse har väldigt bra kontakt med sin unga sida, väldigt bra hand med barn och man i alla fall alltid kul med honom. Dock är det Peter Pan och är en liten pojke som aldrig vill bli stor, inte tar någonting seriöst och man skulle aldrig kunna ha en riktig konversation. MEN, han är ett sånt jävla charmtroll att jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag var liten var jag kär i honom. Jag förstår mig.

Så här på en söndagseftermiddag sitter jag och undrar lite filosofiskt, är det fysiskt möjligt att vara mer sliten och förstörd än vad jag är just nu? I don't think so..

Gårdagen var.. jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord men det var ganska kul. Och pinsam. Och smärtsam.. hahaha. Idag ska i alla fall Angelica komma hit efter sitt jobb och Mathilda kanske kommer. Hoppas, det skulle vara riktigt mysigt. Då blir det till att prata om livets alla problem. Trots att jag inte har så många problem uppe vid ytan, så att säga, händer det FÖR MYCKET pinsamheter i mitt liv för att det ska kunna vara acceptabelt. Jag förstår inte vad jag gör för fel?

Ganska skönt ändå att veta att det finns folk därute som tänker på mig. Fast jag lider med dom för det stannar vid tankar..

Nej men det var ju mycket man fick gjort idag på psykologiuppsatsen som ska in imorgon. Tur att jag skippar luciafucket så kan jag göra det sista. Den suger och är sämst så jag kan nog kyssa mvget adjö. Sjuk jävla uppgift som jag bara har ordbajsat på och flummat runt i. Bokstavligen.

Jag tog svinissprutan idag också. Var jävligt nervös för jag överdriver alltid allt så jag såg bara skräcksenarion framför mig. Men.. ja.. den är tagen nu i alla fall och alla där fick sig ett gott skratt. Kul att jag kan stå för underhållningen..

Jag älskar Night of the Hunter. Riktigt min musik som jag kan lyssna på och tagga till.
Jag önskar att jag hade lite bättre motivation till mitt psykologiarbete och mitt projektarbete. Men det har jag inte. Men jag önskar. (in your face Anki, se jag fick till 2 meningar som börjar på "men"!) Motivationen jag hade i måndags har börjat försvinna lite så jag måste göra något åt saken. Ska bli roligt att se vad jag tar mig till.

Det känns som att överallt jag kollar, hör och är finns det alltid någon som klagar över ensamhet. Vad är det för fel med att vara ensam? Jag gillar det. Kanske inte i flera dagar i sträck men så här efter skolan. Jag skulle ta livet av mig om jag inte fick lite Johanna-time med mig själv. Jag hinner annars inte med att höra vad jag själv tycker och tänker om jag ständigt är bland människor. De flesta har säkert haft svenska nationella nu på hösten och jag säger som bruden i en av texterna: "I grund och botten är man alltid ensam med sig själv och sina tankar". Fan, det är dig själv du kommer leva med resten av livet så du kanske ska lära dig att vara ensam med dig själv så du pallar? You have to love yourself to be able to love someone else är något jag hört någonstans förut och det är ta mig fan bland det klockaste jag hört.

Men det här är till alla som klagar över att vara själva och inte pallar trycket.
Ni som gör det: good job!